Ullig Kardborre

- Arctium Tomentosum
Duglig som födaAnvändbar som medicinalväxt
Skriv ut den här sidan



Beskrivning

Ullig kardborre hör till samma familj som tistlarna varav båda utvecklar de karakteristiska blå-lila tofs-blommorna i toppen, och som sedan blir till de hulling-försedda kardborrarna. Växten blir upp till ca 2 meter hög, och den ulliga kardborren har stora, gröna blad.

Förekomst

Ullig kardborre är allmän upp till omkring mellersta Sverige, men förekommer även mer sporadiskt längre norrut. Den växer oftast vid och kring odlade områden, åkermark etc.



Användbara delar:

Roten  (Året runt)
Duglig som föda

Den ulliga kardborren har en stor och grov rot som kan bli upp till 20-30 cm lång. Den har en hög kolhydrathalt (21% av färskvikten) och det räcker att äta 5 medelstora rötter för att täcka minsta dagsbehovet av kolhydrater. Mild och god smak.

Tillvägagångssättet att gräva ut en större jordklump och sedan plocka fram roten blir för den ulliga kardborren särskilt viktigt eftersom roten är så lång - om du drar i den får du sannolikt aldrig upp den i sin fulla längd. Gräv fram den och ät färsk eller kokt. Om du kokar den, skär den då först i mindre bitar och koka i ca 15 min.

Roten kan användas året runt men har som de flesta rötter allra högst näringsvärde under vinterhalvåret från ca september till maj.

Unga stjälkar och bladskaft  (Sommartid)
Duglig som födaAnvändbar som medicinalväxt

De unga stjälkarna och även bladskaften från kardborre kan ätas färska. Skala av det yttre fibriga skiktet ungefär som rabarber och ät den inre mjuka delen. Mild, god smak. Kan även kokas.

Bladskaften ska även ha en viss bakteriedödande verkan.



Dela denna sida på:
FacebookTwitterLinkedInGoogle BookmarksMyspaceTumblrRedditGoogle ReaderDiggDeliciousBlinkListStumbleUponMSNReporter



<< Tillbaka till Växterna

www.overlevnad.se är en projektsida om överlevnad och vildmarksliv
©2017 EagleOwl Webdesign