Mjölkört

- Epilobium Angustifolium
Duglig som födaAnvändbar som medicinalväxtBra till verktygTändmaterial
Skriv ut den här sidan




© Robert Cederholm
Beskrivning

Mjölkörten, eller Rallarrosen som den ofta kallas, blir upp till 1.5 meter hög och känns under blomningsperioden mot slutet av sommaren lätt igen på sina röd-lila blommor växande i en avsmalnande klase i toppen av den rödaktiga stjälken. De gröna bladen är karaktäristiskt smala och pilformiga.

Förekomst

Mycket vanligt förekommande växt, växer över hela landet och i synnerhet på torra, steniga platser såsom på kalhyggen, efter vägkanter och kring åkermark.



Användbara delar:

Blad  (Sommarhalvåret)
Duglig som föda

Bladen från mjölkörten är goda att göra te på. Tag en halv näve blad per liter vatten, såväl färska som torkade blad kan användas. Teet smakar mycket gott men näringsvärdet är dock lågt.

Fröullen  (Sensommar/Höst)
Bra till verktygTändmaterial


© Robert Cederholm
Fröullen hos mjölkörten kommer fram efter blomningstiden mot slutet av sommaren, då den sitter i ganska stora duniga vippor högst upp på växten. Den går utmärkt att använda som bomull för sårvård och liknande. Torka fjunen och packa sedan ihop dem till lagom stora bollar.

Insamlad och beredd på detta vis är mjölkedunet - precis som bomull - också utmärkt som eldstartare när man ska göra upp eld. Den tänder mycket lätt och kan t.ex användas som gnistfångare för överföringen mellan enkla elddon och tändet.

Rotstocken  (Året runt)
Duglig som födaAnvändbar som medicinalväxt

Trots att mjölkörtens unga, mjuka, vitaktiga rötter innehåller mycket kolhydrater (16% av färskvikten) så är de mycket smala, och du behöver därför äta ganska stora mängder för att täcka minsta dagsbehovet av kolhydrater - omkring 0.8 kg. Eftersom mjölkörten i regel växer i stora klungor kan man dock oftast samla in många exemplar utan att behöva förflytta sig nämnvärt - särskilt i sandig mark.

Rotstocken smakar dessutom extremt beskt, men den kan göras lite mildare genom att man drar bort den bruna mittsträngen. Vidare efterbehandling är dock nödvändig för förtäring, åtminstone av några större mängder. Enklast är att rosta roten en längre stund tills den blir helt torr och brunaktig. Koka den sedan i ett par minuter, häll bort vattnet, och koka den igen i nytt vatten ca 15 min. Blanda med andra växter, eller torka och mal till mjöl.

Observera att den beska smaken främst sitter i rotstocken. De mindre, nya skotten som ofta skjuter ut från den har en mildare smak och kan gnagas av och ätas färska. Roten kan användas året runt men har som de flesta rötter högsta näringsvärdet under vinterhalvåret, ca september-maj.

Roten har även använts i medicinalsammanhang för sårvård, genom att den helt enkelt hackas upp i mycket små bitar och strös direkt på såret.

Skott  (April-maj)
Duglig som föda


© Robert Cederholm
De unga skotten från mjölkörten kan med fördel ätas kokta, blandade i soppor. De går också att äta färska, t.ex blandade i sallader. De har en mild smak och ganska hög C-vitaminhalt men i övrigt är näringsvärdet lågt.




Stjälken  (Sommaren)
Duglig som födaAnvändbar som medicinalväxt

Den innersta märgen hos mjölkörten kan ätas färsk och smakar sött, friskt och gott. Den kan även torkas och sparas. Enklast är att plocka växten (främst ej blommande skott), klyva stammen på mitten och skrapa ur märgen med en smal pinne eller liknande. Man kan också bara skrapa/gnaga ur märgen direkt med tänderna, i synnerhet hos exemplar med lite grövre stam, vilket gör den till ett nyttigt och lättillgängligt "godis" på vandring!

Indianer i främst Alaska brukade även krossa gröna och mjuka stjälkar från mjölkörten och lägga den på sår (även roten kan användas) varför växten också är praktisk i medicinalsammanhang.



Dela denna sida på:
FacebookTwitterLinkedInGoogle BookmarksMyspaceTumblrRedditGoogle ReaderDiggDeliciousBlinkListStumbleUponMSNReporter



<< Tillbaka till Växterna

www.overlevnad.se är en projektsida om överlevnad och vildmarksliv
©2017 EagleOwl Webdesign