Hundkäx

- Anthriscus Silvestris
Duglig som föda
Skriv ut den här sidan



Beskrivning

Flockblomstrig växt med små vita blommor och flikiga blad. Vid basen på blommornas småflockar sitter 3 st små och tunna blad (svepen). Blomstängeln är ihålig, fårad på sidorna och rund, medan bladskaften är hjärtformade (i änden dvs vid ett tvärsnitt) med en ränna på ovansidan och ej ihåliga. De exemplar som inte ännu blommat känns igen på sin morotsliknande blast. Om man gnuggar bladen mellan fingrarna påminner även lukten svagt om morot. Hundkäxet kan även hittas på vintern pga sin gulnade, torra vinterståndare som ofta sticker upp ur snön.

OBS! Förväxla inte hundkäxet med de snarlika men mycket giftiga släktingarna Sprängört, Odört eller Vildpersilja! Se deras beskrivningar för karakteristiska skiljetecken.

Förekomst

Mycket vanlig växt i hela landet och växer främst på ängsmark, vid vägrenar, diken m.m.



Användbara delar:

Roten  (Vår, vinter, höst)
Duglig som föda

Hundkäxets rot liknar till viss del en morot, men är mer gulaktig i färgen och ca 10-15 cm lång. Även smaken påminner faktiskt om morot, men är mer besk. Man använder endast roten från de exemplar som ännu inte blommat, eftersom näringen däri förbrukas vid blomningen.

Det är bättre att gräva runt roten och plocka fram den på det viset, än att dra i växten eftersom den då lätt kan gå av. Eftersom den är besk bör roten efter upptagning först förvällas så att de bittra ämnena urlakas, och det gör man genom att hacka den i lite mindre bitar och koka upp den i lite vatten. Häll sedan bort vattnet och upprepa proceduren omkring 3 gånger. En annan, kanske bättre metod för att få bort just den beska smaken är att låta rötterna stå och koka i rikligt med vatten i upp emot en timme.

Hundkäxrötter är mycket näringsrika (förutom under blomningstiden), bäst är de under vinterhalvåret, och då de har en kolhydrathalt på 15% av färskvikten räcker det att äta ca 15-20 st rötter för att täcka minsta dagsbehovet.

Hundkäxets rötter är också lättare än många andra att hitta på vintern, pga växtens bruna vinterståndare som står kvar i snön. Kom ihåg att just dessa är näringsfattiga exemplar, men om du gräver i snön omkring ståndaren hittar du ofta små, små hundkäxblad som sticker upp ur marken. Om marken är mjuk nog att gräva i, finner du här under en ny näringsrik rot.



Dela denna sida på:
FacebookTwitterLinkedInGoogle BookmarksMyspaceTumblrRedditGoogle ReaderDiggDeliciousBlinkListStumbleUponMSNReporter



<< Tillbaka till Växterna

www.overlevnad.se är en projektsida om överlevnad och vildmarksliv
©2017 EagleOwl Webdesign