Jakt - Pilbåge

När man tänker på ordet "jaktvapen" så söker sig tankarna idag nästan alltid till någon form av eldvapen eftersom dessa dominerat livstiden för alla nu levande människor, men man ska inte glömma att pilbågen utgjort ett mycket kraftfullt vapen för både jakt såväl som vid militära fältslag sedan långt innan de första historietexterna nedtecknades.

Den äldsta bevarade pilbågen har daterats till år 9,000 f.kr och det finns gamla pilspetsar som förmodas vara så mycket som över 60,000 år gamla! Det råder iofs viss osäkerhet kring om dessa verkligen hört till bågpilar, eller kanske snarare varit kastpilar till äldre vapen som atl-atl eller rentav enkla spjut, men oavsett vad det rätta datumet må vara så har pilbågen utan tvekan bevisat sin effektivitet genom årtusendena och dess potential som jaktvapen även i en överlevnadssituation skall absolut inte underskattas.

I den här artikeln beskriver jag hur man med relativt enkla medel kan tillverka en bågtyp som kanske bäst kan beskrivas som en engelsk långbåge i primitiv bushcraft-tappning. Bågen tillverkas av ett enda stycke trä och de bästa träslagen som går att komma över i Sverige sägs vara idegran och ask. Bor man längre upp i landet där asken är mer sällsynt kan bl.a rönn fungera som alternativ, och det sägs även att samerna förr i tiden gjorde pilbågar av björk men dessa var sannolikt laminatbågar.

Om man ska utgå från ett växande träd till sin båge så är det viktigaste att man hittar ett dugligt exemplar, och vad detta betyder i praktiken är dels att trädet är så rakvuxet som möjligt, men även att åtminstone någon sida av stammen är helt slät och oskadad, utan några kvistar eller liknande. Lämplig diameter ca drygt 1 dm.

Till bågen som gjordes för att illustrera artikeln har jag offrat en rönn hemma i trädgården som ändå skulle huggas ner, och här syns iofs stora synliga skador på stammen på den sida som är vänd mot kameran, men huvudsaken är att det finns åtminstone en sida som är helt slät från ände till ände.

Det är också en fördel om själva veden inte vuxit snett så att den är skruvad/vriden, men det är förstås mycket svårt att avgöra innan man skalat bort barken.

När man funnit och kapat sitt träd ska man sedan låta stocken torka, vilket - om man ska vara noga - utan vidare kan ta upp till ett halvår. Ett vanligt tips är att stryka på något sorts lim, t.ex trälim, på de avkapade ändarna innan man lägger stammen på tork, och detta görs för att motverka sprickbildning i träet. Bästa sättet att avgöra om stammen torkat tillräckligt länge är att väga den med några veckors mellanrum. När vikten slutat minska och är densamma från gång till gång är stammen torr.

Det går självklart också att börja jobba med bågen tidigare om man t.ex befinner sig i en situation då man behöver den omgående (eller om man bara är lite otålig) men då ökar chanserna att virket slår sig och blir vridet, skruvat eller sprucket, särskilt om veden kanske redan från början inte växt helt och hållet rakt.

När man tycker att man är redo att börja arbeta med bågen så är det första man ska göra att ta bort den yttre grova barken helt på den finaste släta sidan, men här är det väldigt viktigt att man ser till att man inte skadar den släta hala innerbarken under! Det är den sega och spänstiga innerbarken som ger bågen dess styrka, och om det yttersta innerbarkslagret brutits är chansen stor att bågen kommer att gå av just där när den spänns med stor kraft.

Det skall tilläggas att det går att få en fungerande båge även om man råkat skada innerbarkens första lager, men då bör man skrapa bort hela detta lagret från ände till ände utan att röra underliggande lager. De synliga lagren i trädet skapas ju av årsringarna, så med andra ord så måste man hålla sig "inom samma årsring" hela tiden - något som kräver god vana att arbeta med trä.

När man fått den släta innerbarken fri på en så stor yta att den täcker hela den tilltänkta bågens fulla längd och bredd så är bågens "framsida" helt färdig (den släta avskalade ytan ska alltså vara vänd bort från skytten, i riktning mot det man skjuter mot). Hädanefter rör man aldrig denna sida igen utan försöker endast bevara den oskadad medan man börjar arbeta bort trä från de övriga sidorna - förslagsvis med en vass liten yxa - in mot bågens maximala bredd och djup, något som oftast brukar resultera i en stav på ca 5x5 cm. Men lämna lite marginal utöver detta mått så du inte råkar hugga för djupt.

För att slippa hugga bort så vansinnigt mycket trä med yxa kan man med fördel klyva hela stocken på längden. Detta låter sig ganska enkelt göras med en kil och en slägga, eller hammare, när man fått långsidorna lite plattare, och då ser man också lättare hur träets fibrer löper så man inte riskerar att klyva bort för mycket. Men om du använder denna metod, se till att lämna kanske 7-8 cm trä bakåt från den släta innerbark-framsidan räknat så du inte riskerar att klyvningen spårar ur och går för djupt någonstans.

Här börjar bågens slutliga form kunna anas, en diskret avsmalning för greppet har huggits ur på mitten och båda ändarna smalnar gradvis av utåt från centrum. Ungefär här någonstans är det dags att lägga ifrån sig yxan och börja tälja resten med kniv tills man kommit in på sista halvcentimetern trä som skall tas bort. Då är mitt bästa tips att ta en grov trä-rasp för att fila bort det sista träet. Ja, det tar tid, men har man kommit så här långt har man redan lagt ganska många timmars slit på bågen och man vill vid det här laget gärna undvika det ödesdigra misstaget att råka tälja för djupt.

När det gäller bågens "baksida" dvs sidan som är vänd in mot skytten, så ska man ta det väldigt försiktigt när trädjupet börjar närma sig 3-4 cm. När det börjar bli fysiskt möjligt att överhuvudtaget böja trästaven (den exakt bredden beror på träslaget) är det dags att börja med processen som kallas tillering.

Tillering betyder i korthet att man gradvis filar bort trä med raspen från baksidan av båda sidor om handtaget tills bågen "drar jämt", dvs böjer sig exakt lika mycket på bägge sidor. Professionella bågmakare har ställningar för detta där man sätter upp bågen strängad och observerar hur mycket varje sida böjer sig efter varje tiotal drag eller så med raspen/filen, men på lekmannanivå räcker det gott och väl att sätta sig ner, ta tag i bågens yttersta ändar, vila handtagets baksida mot knäet och dra ändarna mot sig. Då både känner och ser man ganska lätt var den drar ojämnt, och om bågen böjer sig mer på den ena sidan måste man alltså fila bort mer trä på den andra sidan eftersom bågen då är styvare där.

Något jag verkligen vill rekommendera när man börjar med tilleringen, är att först och främst sikta på att göra en båge som är tung och trög att spänna och som man kanske t.o.m måste träna upp armmusklerna lite för att ens kunna skjuta bekvämt med. Jag säger inte att man ska behålla bågen på det viset om man inte trivs med det, men det är väldigt lätt gjort att man tar bort alltför mycket trä i jakten på en båge som rent visuellt böjer sig fint och symmetriskt, och det är inte roligt att skjuta av en båge man lagt så mycket jobb på för att man gjorde den för vek och lättböjd. Bättre då att gradvis gå tillbaka till raspen och fila av mer och mer trä tills man slutligen är nöjd med resultatet och hur bågen känns att spänna. Avsluta med sandpapper för att ge de filade sidorna en jämn och fin yta.

Denna illustration ger en bild av den ungefärliga form man bör försöka eftersträva när man gör en pilbåge av den här typen. Framifrån sett är bågen bredast mot mitten (ca 4-5 cm), med undantag för vid handtaget där den är lite smalare (ca 2-3 cm). Smalast är den längst ute i ändarna (ca 1-2 cm). Måtten på bilden gäller den båge som gjordes för artikeln men kan variera ganska mycket beroende på tycke och smak.

För att bågen inte ska bli onödigt vek av avsmalningen på mitten, men även för ett bekvämare och stadigare grepp, brukar man lämna lite mer trä bakåt där vilket syns där bågen visas från sidan. Utskjutningen från sidan bör börja vid, eller lite före, den punkt där bågen börjar smalna av framifrån sett.

Handtagets exakta mått och proportioner är dock högst individuellt och det gäller att provgreppa och fila lite i taget tills man fått den form som passar handen bäst. Man vill förmodligen också linda något mjukt t.ex en läderrem eller något snöre runt handtaget, dels för att ge ett mjukare grepp men också för att inte pilarna ska slå så hårt emot handtaget när man skjuter.

När det blivit dags att stränga bågen gör man en liten skåra i ändarnas båda sidor, ungefär i 45 graders vinkel bakåt såsom den uppförstorade cirkeln visar, vari bågsträngen löper. Strängen knyts lämpligast med någon fast ögla som gör den lätt att ta av och på, t.ex en pålstek (där ändarna gärna säkrats ytterligare med ett par dubbla halvslag).

Vad gäller material till strängen så är det svårt att rekommendera något improviserat av naturmaterial, åtminstone från växtriket. Det finns förvisso rapporter om framgångsrika försök med tunna långa granrötter och liknande, men man bör nog ha byggt både en och två bågar innan man försöker sig på det första gången. Det lär också vara väldigt svårt att hitta en tillräckligt lång, stark och smal rot som fungerar för det ändamålet. Tvinnade gräsfibersnören och liknande känns i regel för veka för den dragstyrka som krävs, så det enda realistiska alternativet är förmodligen läderremmar från hudar, senor eller liknande men till den första bågen man bygger kan man gott "fuska" lite och ta någon starkare modern lina ex paracord (fallskärmslina) eller persiennlina.

Det är mycket jobb att göra en helt egen pilbåge från grunden, men när den till slut står färdig och man skjuter sina första pilar kommer den - om man gjort allt rätt och den inte går av på första skottet happy

- att vara väl värd allt besvär man lagt ner.

Bortsett från att kunskaper i pilbågsbygge erbjuder en någorlunda realistisk möjlighet att i en överlevnads-situation faktiskt kunna jaga vilda djur och fåglar utan moderna skjutvapen om nöden så kräver (det är förstås både olagligt och olämpligt att försöka sig på till vardags) så är pilbågsskytte också en mycket rolig och stimulerande fritidsaktivitet.

När det gäller pilar så är ju grundprincipen som bekant en rak träpinne med en skåra för bågsträngen, fjädrar för stabilitet och en vass spets av ben, horn, sten eller metall, men hur man bäst bereder och sammanfogar dessa komponenter är en hel liten vetenskap i sig själv och därför kommer det snart att dyka upp en helt egen separat artikel här om piltillverkning!

Dela denna sida på:

www.overlevnad.se är en projektsida om överlevnad och vildmarksliv