Eld - Med moderna hjälpmedel

Trots att man med moderna elddon som tändstickor och cigarettändare mycket enkelt kan få en öppen låga på några sekunder, så är det ändå många semester-grillare som kämpar länge med elden innan den kommer igång. Det händer till och med att folk plöjer igenom halva tändsticksasken innan de fått upp en stadigvarande eld att grilla sin korv på, och maktlösa får stå och se på när tidning efter tidning förkolnas och slocknar, ofta innan pinnarna ovanpå ens blivit varma.

Den absolut vanligaste, och egentligen den enda, anledningen till att man misslyckas med sin eld är att man inte har förberett sig tillräckligt. Hemligheten med att kunna tända sin eld i alla väder, och helst även med första tändstickan, är att dela upp hela processen i många olika steg, med flera typer av tändmaterial.

Det allra bästa tändmaterialet som du kan hitta i svenska skogar, är det döda ris som sitter längst nere på täta granar. Bortsett från att det är extremt lättantändligt, så har det också fördelen att det är tillgängligt oavsett väder och vind. I de allra flesta fall är detta ris torrt även om det regnat i flera dagar. Det enklaste är att samla ihop ett knippe ungefär så tjockt som du kan gripa om med näven, och sedan tända "inuti" detta. Det är enklare om man först knäcker bunten på mitten och viker den dubbelt, då får man en jämn och tvär ände som enkelt går att peta isär till ett hål, vari man sätter sin tändsticka eller tändare.

Om man befinner sig i terräng där det inte finns några användbara granar, så är det näst bästa alternativet nävern/barken från antingen björk, eller en. På båda växterna är det det allra yttersta och flagnande lagret man använder, det som är tunt som papper. Om det har varit fuktigt ute gör man klokast i att samla på sig en mängd och stoppa i fickorna för att låta det torka en stund innan man tänder sin eld.

Värt att känna till är också att björknäver, trots att det är mycket lättantändligt av en tändstickas låga eller de heta gnistorna från ett eldstål (särskilt om man "ruggat upp" nävern med kniv först) kan vara ganska svårt att få att vilja tända ordentligt genom att bara lägga den på en befintlig glödbädd och blåsa. Andra tänden såsom t.ex. torrt granris tar eld mycket lättare med denna metod, varför det oftast är enklare att peta in några sådana småkvistar under nävern om man fått slut på tändstickor och vill tända direkt från glöd. Fördelen med att ändå ha med nävern är att den brinner hetare och längre än granriset, och sätter därmed mycket lättare eld på de grövre pinnarna ovanpå.

Innan man sätter fyr på sitt granris, sin björknäver eller sin enbark, bör man även ha samlat så mycket av den övriga veden som möjligt så att elden kan klara sig en tid obevakad medan du samlar mer ved. Försök aldrig tända grova vedträn eller grenar med ditt tände, det kommer bara att misslyckas. Börja med fint ris och små tunna kvistar, så torra som möjligt. Riv sönder riset i mindre bitar så att du kan packa ihop en tät bunt.

När detta tagit sig lägger man på lite större småpinnar och ökar tjockleken gradvis tills man slutligen har en ordentligt brinnande eld, varpå man kan börja lägga grövre grenar och slutligen även stockar, om man så vill. Försök dela upp det du samlat in i åtminstone 5 olika steg innan du kommer fram till den "riktiga" veden. Just detta med att låta varje steg "ta sig" innan man går vidare är viktigt, det betyder inte bara att lågor ska synas utan varje grad av ved ska tydligt brinna ordentligt innan man ökar tjockleken på veden.

Det är lätt att göra misstaget att lägga på alla stegen nästan på en gång bara för att det syns lågor emellan pinnarna, men man måste ha tålamod, annars kan det bara vara tändveden som brinner "igenom" de andra lagren. Så snart den slocknat sitter du då där med en prydlig hög lätt ljumma pinnar i olika storlekar som aldrig skulle komma på tanken att ta eld utan en ny, rejäl hög tändved underst.

Det är också lätt att göra misstaget att vara så fokuserad på att samla in de olika stegen av tändved och sortera upp dem efter deras storlekar, att man glömmer att man faktiskt måste ha mycket mer av den grövsta, "normala" veden än av tändveden. Samla in en eller två gånger tändvedens volym i grövre ved så att det finns ett bra lager att då och då mata elden med medan du samlar mer ved, förbeder maten, etc.

Ett annat misstag många gör är att man börjar peta i elden och röra om bland pinnarna och kolen så fort minsta tecken visar sig på att elden kanske inte tar sig så bra. Håll i minnet att ju hetare något är, desto lättare och bättre brinner det, och den hettan är någonting som gradvis måste byggas upp. Varje gång du rör om i elden släpper du igenom strömmar av kall luft som kyler av, och kväver kanske också delar av glöden med pinnen du rör om med. Det är oftast bättre att vänta och se.

Ibland kan glöd fångas mellan två tätt liggande pinnar och efter att ha legat så ett tag, sätta eld på pinnarna. Om du då kommer och rör om så förstör du dessa små värmefickor och gör det endast mycket svårare för elden att ta sig. Då är det mycket bättre att istället blåsa lite försiktigt på den glöd som finns, om man vill hjälpa till "manuellt". Stick gärna dit någon extra liten torr granriskvist så att den hamnar närmare mot glöden, men rör inte om en massa i det du redan har byggt upp. Först när det har slutat ryka och pyra kan du ge upp och börja om.

Tillbaka till index-sida för Eld

www.overlevnad.se är en projektsida om överlevnad och vildmarksliv